Blodtrycket

Förra veckan började jag öka min blodtrycksmedicin igen. Vi har bestämt, tillsammans med min överläkare på strokecenter i Umeå, att försöka öka det lite mer aggressivt då det hittills inte gett någon större verkan..
 
För två år sedan, några månader efter min operation i Tyskland, låg jag på intensiven i Umeå och fick via injektion 1mg blodtrycksänkande. Till min stora förtjusning visade det sig ingenting, och efter det har vi periodvis ökat med 2mg och är nu uppe i 12mg! Det är helt otroligt, det skulle jag aldrig klarat tidigare. Då hade jag fått domningar, problem att orientera mig, stå upp samt kunnat få en stroke.
 
Så som ni säkert förstår är detta en enorm lättnad för mig, nu kan jag äntligen äta blodtrycksmedicin. Från att ha 260/180 har övertrycket de senaste två åren gått ner till 200. 
 
Men inte nog med det - för en vecka sedan ökade jag, enligt ordination till 2mg till. I dag vaknade jag dock upp yrvaken och lite svimfärdig, men jag antar att det kan bli så när blodtrycket sjunkit så lågt ner till 151-170/125 för mig! 
 
Nu håller jag bara tummarna att jag vänjer mig med blodtrycket och att det inte (som det brukar) öka till upp till 200 igen. 
 
Tänkt om jag någonsin skulle kunnat leva ett "relativt friskt" liv. Att mina sjukdomar kunnat ge med sig i alla fall lite grand. Då hade jag storbölat. Ingen tvekan på det. Ska försöka dricka vatten så mycket som möjligt, då blir blodet lite tunnare och har lättare att komma igenom mina förträngningar och nå hjärnan
 
Ciao!
 
 

Blodtrycket och tiden innan stroken

 
 
Blodtrycket

Blodtrycket är det tryck som uppstår i blodkärlen när blodet drivs från hjärtat ut i kroppen och sedan tillbaka till hjärtat. När man har högt blodtryck förändras blodkärlens väggar med tiden blir de hårdare och mindre elastiska. Detta försvårar hjärtats pumparbete och är ett allvarligt tillstånd  om man inte får det behandlat. Högt blodtryck ökar risken för stroke, hjärtinfarkt, njursjukdom, hjärtsvikt och försämrar blodcirkulationen. 

Många som har högt blodtryck känner ingenting alls. Vid högt blodtyck kan man få svår huvudvärk, andnöd och illamående. Det är ett livshotande tillstånd som är ovanligt. Ett vanligt övertryck är omkring 110-130 mm Hg medan undertrycket är omkring 80 mm Hg. Blodtryck över 140/90 mm Hg brukar betecknas som högt och målet är att det ska ligga under det. I mitt fall har blodtrycket varit väldigt högt de senaste två åren, i skrivande stund 218/180 och det är omkring det jag brukar ligga.
 
 
 
 
 
 
 Det var någon gång i början av år 2013 som jag mätte mitt blodtryck hemma. Det var väldigt högt, omkring 220/150 mm Hg. Jag gick in på internet och läste på lite mer om det och insåg hur farligt högt blodtryck kan vara speciellt om man har diabetes. Jag bestämde mig för att be min diabetesläkare mäta mitt blodtryck nästa gång jag träffade henne. Efter ungefär en månad får jag en remiss till medicinmottagningen. Sagt och gjort - läkaren mäter mitt blodtryck som enligt henne visade sig vara bra.

Precis innan läkarbesöket hade vi mätt blodtrycket på både mig och Victor med vår egen mätare, jag hade sky högt och Victor normalt. Jag försökte förklara att då måste Victor ha väldigt lågt blodtryck men hon avfärdar det snabbt, en ung tjej kan väl inte ha så högt blodtryck som jag påstod att jag hade... Hon nästan schasade ut mig och sa att mitt blodtryck var bra.

Efter detta besök kände jag att jag inte ville gå tillbaka till henne mer. Det var mitt första och sista besök hos henne. Jag fick senare veta att jag kunde kräva att byta läkare vilket jag också gjorde och nu får jag träffa en bra läkare för min diabetes.

Hur som helst, efter mitt besök hos läkaren som sa att mitt blodtryck var så bra och helt enkelt inte verkade bry sig när jag påstod att jag hade högt blodtryck kände jag att blodtrycket kanske inte var en sån big deal.

Jag gick ett år med högt blodtryck trots tjat från anhöriga att gå till läkaren. År 2013 hade nu gått över till 2014 och efter flera år med många sjukdomar kände jag att detta år ska bli det bästa någonsin. Målet var att sköta min diabetes och epilepsi och inte åka in till sjukhuset p.g.a det. Nytt år och nya möjligheter!!

Vid denna tidpunkt kändes livet så bra. Jag hade fått ett vikariat från oktober till slutet av januari som tyskalärare på Hjalmarlundbohms skolan, gymnasiet här i Kiruna. Detta var väldigt roligt och jag hade dessutom bestämt mig för att åka ensam på en långresa till Indien när vikariatet var slut. I början av november fick jag förfrågan om jag ville vikariera som svenska och engelska lärare vilket jag tackade ja till. Det blev dock lite för mastigt för mig då jag jobbade en del åt kommunen, främst nätter. Att ställa om från natt till dag flera gånger i veckan är inte bra för kroppen och speciellt inte för mig med min diabetes och epilepsi. Men jag tänkte hela tiden: jag åker iväg till Indien snart. Då kan jag vila upp mig.

Mina anhöriga ville såklart inte att jag skulle åka utomlands med så högt blodtryck som jag hade, så jag bestämde mig för att göra ett nytt försök hos läkaren. Denna gång gick jag dock inte till medicinmottagningen (jag hade fortfarande kvar läkaren som tyckte allt såg bra ut) utan jag gick till vårdcentralen. Jag träffade en sjuksköterska där och till henne berättade jag att jag misstänkte att mitt blodtryck låg väldigt högt. Hon log vänligt och sa att det säkert inte var någon fara då jag är så ung och inte har några symptom på det, men hon tog mitt blodtryck för att försäkra sig om att det jag sa inte stämde. Hon tittade förvånat på mig och sa: "detta kan inte stämma". Hon tog det igen med samma resultat och gick då och hämtade en annan sköterska som också fick samma resultat.

De kom båda två fram till att mitt tryck var 220/160 mm Hg vilket är extremt högt. De pratade med en läkare som sa att jag måste in till akuten direkt. Sköterskorna frågade om jag ville lägga mig ner och att de kunde köra mig i sängen till akuten. What?... Jag hade promenerat hit själv, känner inte av trycket och är glad och pigg. Inte behövde jag lägga mig ner och nog kunde jag gå till akuten själv? Det fick jag dock inte göra utan en sköterska följde med mig. Hon sa att hon aldrig träffat en person med så högt blodtryck som var så glad och pigg som jag var.

På akuten var de lika förvånade över mitt blodtryck. De gav mig en tablett som gjorde att mitt blodtryck sjönk sakta och sedan skrev de ut ett recept på medicinen enalapril 20mg, detta ifrågasatte vi då jag tidigare provat enalapril 5mg och det slutat med att jag höll på att svimma av den och därmed slutat med den. De försäkrade mig om att det inte var någon fara och jag skickades hem, dagen efter jag jag till Apoteket och hämtade ut medicinen och tog tabletten.
 
Fortsätt läs på nästa inlägg "Stroken"