Epilepsi

 
I mars 2012 fick jag min allra första kramp och efter jag gjort en EEG i Gällivare fick jag diagnosen epilepsi. Många av de kramper som jag fått sedan dess beror på att jag inte velat ha medicin utskriven för min sjukdom. Innan jag får en stor kramp kan man oftast ana att jag kommer få en eftersom jag tappar tråden hela tiden och blir minst sagt "flummig". När detta händer kan jag oftast sova bort den stora krampen. Det låter kanske dumt, men finns det en liten chans att kunna leva utan en medicin som man måste ta varje dag resten av livet tyckte jag det var värt ett försök att inte medicinera. Många med epilepsi får inga varningssignaler som jag fick, men i det långa loppet fungerade det inte för mig att inte ta medicin. Hur som helst, jag började med medicinen Lamotrigin Actavis för 1,5 år sedan och har inte haft en kramp sedan dess ( jaja, förutom två som jag fick alldeles nyss på sjukhuset, men det är en annan historia..)

I detta inlägg kommer jag berätta om helgen när jag fick min första kramp. Efter det kommer en liten sammanfattning av några av de andra stora kramperna jag fått under tiden då jag inte medicinerade.
 

                                                 
 
                                                       Rautaspremiären 9/3-11/3 - 2012
I mars 2012 var jag, min sambo Victor, en vän till oss Tobias, samt några av mina kusiner på väg med skotrarna till Rautaspremiären (en klassiker för tusentals Kirunabor där vi tar skoter och ark till sjön Rautasjaure för att pimpla röding på premiären).

När vi tog en paus och stannade med skotrarna efter leden fick jag mitt allra första epilepsianfall. När jag får en kramp får jag en sorts blackout, jag kommer alltså aldrig ihåg att jag har krampat. Victor ringde ambulansen och tog sedan fram min blodsockermätare och tog ett BS på mig.

När ambulansen kom till platsen hade jag vaknat till. Ambulanspersonalen försökte få in mig i bilen men jag  stretade emot då jag inte förstått vad som hade hänt. Paniken smög sig på och Victor förklarade för mig att jag hade fått en kramp, varpå jag svarade "Nej jag ska åka och fiska, jag mår bra jag ska åka och fiska!"...  Tillslut lyckades de övertala mig att lägga mig ner i ambulansen och därefter åkte vi direkt till sjukhuset. Mina kusiner fortsatte mot Rautas medan Tobias tog skotern och packningen hem igen.

På sjukhuset gjordes diverse tester på mig. Efter en så stor kramp som jag fått var jag väldigt trött och kommer inte ihåg så mycket. På eftermiddagen tog läkaren ett ryggmärgsprov på mig (läkaren sticker in en nål mellan ryggkotorna i nedre delen av ländryggen för att komma åt den vätska som omger ryggmärgen). Ett ryggmärgsprov görs ofta om läkaren misstänker att man har en sjukdom i nervsystemet. Han sa sedan att jag under någon av de kommande veckorna  skulle få åka ner till Gällivare sjukhus och göra en undersökning av hjärnans elektriska aktivitet, s.k EEG. Morgonen därpå blev jag utskriven då jag inte visat några tecken på att jag skulle få en till kramp.

Direkt jag kom hem började jag sätta på mig skoterkläderna. Det var bara lördag och helgen var inte slut än. Jag sa till Victor att nu åker vi till Rautas! Victor tvekade rejält men jag är en väldigt bestämd och envis människa och efter någon timme hade vi packat på allting på skotrarna, övertalat Tobias att följa med och så var vi på väg igen!

Vi kom fram till Rautas på em och slog upp arken och började fiska. Fisket var inte det bästa så Victor och Tobias roade sig med att köra skoter medan jag var med mina kusiner. Alla tyckte att det var tokigt av mig som kom upp till fjälls samma dag som jag blivit utskriven från sjukhuset men de tyckte samtidigt att det var skönt att jag kände mig bra nu. På kvällen tog vi några öl, spelade kort och somnade.
På morgonen vaknade jag av en huvudvärk från helvetet (nej jag var inte bakis, detta var något helt annat).  Jag kunde knappt resa mig upp och det kändes som att jag skulle kräkas direkt jag rörde mig. Vi hade alla tre planerat att åka hem idag men det kändes inte som ett alternativ för mig. Som tur var kunde Tobias och mina kusiner stanna kvar en extra natt men Victor hade jobb dagen efter så han fick köra hem själv. Huvudvärken gav inte med sig och morgonen därpå var den fortfarande kvar. Idag var vi tvungna att åka hem, och eftersom jag inte kunde stå eller sitta fick jag ligga i en pulka bakom en skumpande skoter hela vägen hem.

Väl hemma ringde vi sjukhuset som förklarade att det mest troligt berodde på ryggmärgsprovet som jag tagit. Risken att få kraftig huvudvärk efter ett ryggmärgsprov är 10 % och beror på ett mindre läckage av cerebrospinalvätska. Detta är inget farligt utan försvinner oftast efter ett par dagar, vilket det även gjorde för mig.

                  Här är en kort sammanfattning på några av mina andra stora kramper:
  • Min andra stora kramp fick jag den 26/5 i Turkiet. Jag, Victors familj + några vänner var på charterresa och bodde på ett All-inclusive hotell i Alanya. Veckan bestod av sol, bad, shopping och på lördagen tänkte vi avsluta med en heldags båtutflykt. Vi vaknade upp tidigt på lördagmorgon för att vi skulle hinna med båten (vissa av oss hade inte ens hunnit gå och lägga sig då de varit ute hela natten) men jag och Victor hade fått två timmars sömn i alla fall! I början av båtturen var jag lite "flummig", precis som jag var innan jag krampade första gången. Efter en timme hade det blivit mycket värre och jag tappade tråden hela tiden och kunde inte få fram en riktig mening. Bettan pratade med kaptenen som fixade så att en liten båt kom och hämtade upp oss. Jag minns att jag klev ombord på den lilla båten och därefter vaknar jag upp på ett turkiskt sjukhus, jag fick alltså en kramp i den lilla båten. Sjukhuset i Alanya är det fräschaste och modernaste sjukhuset som jag varit på. Jag fick vara där över natten och jag minns att jag såg på Eurovison Song Contest, det var samma natt som Loreen vann tävlingen med låten Euphoria. Söndagsmorgon pratade jag med sjuksköterskorna om att jag måste bli utskriven, idag var den dag vi skulle flyga hem med planet. De sa att jag måste ta det med läkaren som skulle komma flera timmar senare och det blev en het liten diskussion då jag inte kunde vänta så länge eftersom planet gick relativt tidigt. Det slutade med att jag skrev på ett intyg om att jag lämnar sjukhuset på egen risk mot deras rekommendationer och vi hann då med flygplanet hem.
  • Den tredje stora krampen jag fått var i augusti samma år, två dagar innan jag skulle åka till Spanien på en charterresa med Victor och våra bästa vänner Lisa och Adrian. Som vanligt när jag ska ut och resa får jag resfeber, blir jätte peppad, stressad och får svårt att sova. Som sagt, två dagar innan vi ska åka får jag ett krampanfall och fick åka med ambulansen in till akuten. Ingen kunde säga exakt varför jag fått en kramp men det berodde mest troligt på en kombination av dålig sömn, stress och att jag inte tog någon medicin vid det tillfället. När kroppen får för lite sömn sjunker kramptröskeln så mest troligt var det en kombination av de faktorerna. Jag var på sjukhuset en natt och kände mig pigg och kry dagen efter. Jag var väldigt orolig över resan och som vanligt ville läkarna hålla kvar mig en natt till och de avrådde mig från att resa. Som vanligt var jag för envis för att lyssna och bestämde mig för att åka ändå. Även här slutade det med att jag fick skriva på ett intyg om att jag lämnar sjukhuset på egen risk. Två dagar senare var vi på Costa del Alméria och vi kom sedan hem bruna, nöjda och glada!
  • Inte så långt efter att jag kom hem från Spanien fick jag en till stor kramp. Efter det var jag helt krampfri några månader, vilken lycka! Under den tiden lyckades jag dock hamna på sjukhus i alla fall för ketoacidos p.g.a att jag misskött min diabetes. Ketoacidos är ett livshotande tillstånd som gör att kroppen blir sur och det är viktigt att man snabbt kommer till sjukhus för behandling. Veckan innan julafton lyckades jag också bryta foten (Varning: alkohol, 12 centimeter höga klackar och ett dansgolv är ingen bra idé´) och fick gips. Gipset skulle tas bort efter åtta veckor, och veckan efter det hade vi bokat en resa till Thailand! Fick återigen dendär stresskänslan. Kommer jag kunna gå på foten när vi tar bort gipset? Kommer vi överhuvudtaget komma i väg? När gipset sedan togs bort kändes foten väldigt bra och vi bestämde oss för att åka till Thailand. Några timmar innan vi kliver på flyget till Thailand börjar jag tappa tråden helt, blir sådär flummig och får inte fram en ordentlig mening. Jag småskrattar och tittar upp i taket. Victor och Bettan blir väldigt oroliga och vill skjuta upp resan. Men jag som längtat så,  hade aldrig varit i Thailand tidigare, hotar med att jag åker ensam i så fall. 15 timmar senare anländer vi alla tre till Bangkok och åker vidare till Krabi. Det var en helt underbar resa utan några som helst komplikationer.