Chile - Santiago de Chile

Den 4/1 hände något riktigt förjävligt. Någon på hostlet stal min bruna lilla väska med lite småpengar i + min insulinpump, Mastercard och min älskade Libre - som seriöst varit en av de absolut bästa saker som hänt mig de senaste 2 åren och även det absolut bästa i diabetesväg sedan jag fick skitsjukdomen för 7 år sedan. Nu var allt huxflux borta. Egentligen skiter jag i de andra sakerna (även fast pumpen betyder väldigt mycket) men jag klarar mig inte utan min Libre. Tänkte direkt att nu var det kört, det är så högt tryck på dosan i Sverige så kommer ta evigheter, om jag ens någonsin kommer få tillbaka en.
  
Min Libre min Libre min Libre min jäkla Libre.
 
Otroligt att en sån liten sak kan betyda så mycket, inte bara för mig, utan för en stor del av befolkningen med diabetes + deras anhöriga. Tanken att behöva börja sticka mig i fingret igen finns inte, är helt overkligt, det går inte. Jag klarar mig helt enkelt utan den. Min älskade Libre som gjort mitt blodsocker så mycket bättre och underlättat allt i mitt liv. Nej nej nej nej. Jag har varit med om så sjukt mycket skit i mitt liv men att bli av med Libren det går inte. Nu när det lagt sig förstod jag att det kanske ändå inte var helt omöjligt för diabetessköterskorna att skaffa en ny till mig men de senaste dagarna har tanken grott i bakhuvudet att jag kanske inte får tillbaka en. Kändes helt tomt, hopplöst och kan nästan svära på att det blev mörkt för mig en stund där. Det var ju min Libre, min Libre, hur fan kan inte alla kleptisar i Sydamerika fatta det.
 
Jag är helt övertygad om att personen som snodde Libren, pumpen och kortet ångrade sig, är ju bara jag som kan använda allt förutom de lilla pengarna som fanns däri. Detta gjorde nog oss båda besvikna. Men hur jävla trög är man när man inte ens vet vad man snor. Inte ens på hostlet kan man känna sig trygg.
 
Jag skrev på diabetesgruppen på Facebook och frågade om råd. Jag kan ladda ner en app på telefonen som fungerar som dosan och som man kan starta sensorn med. Det är en nödlösning. Anledningen till att jag inte skrivit detta på bloggen tidigare är för att jag helt enkelt inte kunde förstå att det hänt och om jag skriver ner och publicerar det här så är det verkligt. De senaste dagarna har blodsockret varit extremt ojämnt, är som att jag inte längre vet hur man tar blodsocker eller insulinsprutor manuellt längre. För tre dagar sedan började jag må riktigt illa p.g.a mitt blodsocker och läpparna började spricka och blöda, idag ser det dock bättre ut men är ändå inte helt bra. För någon timma sedan fick jag dock grymma nyheter - jag kommer få tillbaka allt. Om jag vill kan Victor ta med allt till Colombia när han kommer ner om cirka en månad. Det blev ett bestämt nej. Så länge jag vet att den finns hemma kan jag härda ut de kommande 2.5 månaderna vi har kvar här. Kan aldrig riskera att förlora den igen. Min skatt, min älskade och något som jag hoppas kommer få behålla i resten av mitt liv. Många som läser detta tycker nog är jag är lite knasig, visst att det kan hända värre saker, men alla som känner mig vet att denna lilla apparat verkligen har förgyllt mitt liv.
 
 
 
Bild från Freestyle Libres hemsida 
 
 
 
 

14 November - Världsdiabetesdagen

 
Idag är det Världsdiabetesdagen!
Diabetes är världens snabbast växande folksjukdom & upp till en miljon svenskar lever med eller är i riskzonen att drabbas. Varje dag insjuknar två barn i typ 1-diabetes, en livshotande sjukdom som man aldrig blir av med. Typ 1-diabetes kräver livslång behandling med insulin och kontroll av blodsocker. Bara i Sverige dör fem personer varje dag som en direkt följd av diabetes. 
 

För 100 år sedan blev 0 % av alla med typ 1-diabetes botade.

Idag blir 0 % av alla med typ 1- diabetes botade. 

 Det är fortfarande oklart för världens forskare varför man får diabetes typ-1 och det finns heller inget botemedel.   

 
 Syftet med Världsdiabetesdagen är att öka medvetenheten om diabetes och att stoppa den oroväckande ökningen av sjukdomen. Idag lever minst 346 miljoner människor runt om i världen med diabetes enligt statistik från WHO. Beräkningar visar på att mer än 500 miljoner människor kommer att vara drabbade av diabetes till år 2030 på grund av en kombination av befolkningsökning, att fler lever längre samt en förändrad livsstil.
  
Vanliga tecken på typ 1-diabetes är:
 
  
Den blå ringen som syns högst upp på sidan är sedan 2007 den officiella logotypen för Världsdiabetesdagen. Bakgrunden till logotypens utseende är att en cirkel i många kulturer betyder liv och hälsa. Den blå färgen reflekterar himlen som sammanför oss alla samt är FN flaggans färg. Logotypen togs fram för den världsomfattande IDF-kampanjen "unite for diabetes" där diabetes lyftes fram som ett stort hälsoproblem i världen och ett önskemål om att diabetes behövde uppmärksammas i en FN resolution.
  
Att dagen uppmärksammas den 14 november beror på att Frederick Banting är född 14 november, det var han som tillsammans med Charles Best upptäckte insulinet.
 
Upptäckten av insulin för 95 år sedan var fantastisk eftersom det förvandlade typ 1-diabetes från en dödsdom till en sjukdom man kan leva med. Men insulin är inget botemedel – det är ett livsuppehållande medel. Tack vare forskningen lever personer med diabetes längre än tidigare och drabbas mer sällan av komplikationer men den förväntade livslängden för personer med diabetes är ändå lägre än för den övriga befolkningen. 
 
Det finns alla förutsättningar för att en dag hitta ett botemedel mot denna sjukdom, som 50 000 svenskar idag lever med, men det saknas pengar. En gåva till Diabetesfonden kan ändra på detta!
 
 
 

HbA1C - Libre

 
Glada glada glada nyheter

Igår var jag hos min diabetessköterska för en regelbunden kontroll samt min första uppföljning av min Libre (nya blodsockermätaren). Jag berättade att min diabetes blivit mycket bättre sedan jag fått Libre, det är helt seriöst det bästa som hänt mig och tack vare den känns diabetesen 1000 gånger lättare än vad den är.

För att få Libre måste man "uppfylla" vissa krav, ett av dem är att diabetesen måste vara svår att kontrollera vilket min är. Egentligen borde alla diabetiker ha denna men då den är så ny, dyr och efterfrågan är så stor (företaget Abbot hinner inte tillverka samt ge ut så många sensorer som måste bytas ut var 14e dag) är så inte fallet idag. I Kiruna är det bara jag och en till som har fått den så jag har haft extrem tur. Jag har fått den på prov i ett år.

Hur som helst, sköterskan tog lite blod på mig (ett HbA1c test) och på det kan man se på ett ungefär hur mitt blodsocker varit de senaste månaderna då jag haft Libren. Hon kom sedan tillbaka, med tårar i ögonen, och sa att det blivit en så stor förbättring. Mitt blodsocker som tidigare varit så hemskt är nu på väg mot perfekt. Förra året lyckades jag med mycket jobb komma från ett HbA1c på 120 ner till 106, vilket motsvarar ungefär skyhögt - dåligt. Nu med Libren har jag kommit från 106 - 59 (målet är under 50 men jag får inte gå ner för snabbt då det skadar ögonen). Detta betyder alltså att mitt blodsocker är så bra som det bara kan bli just nu! Diabetessköterskan sa att min läkare kommer bli helt chokad över resultatet och att jag borde springa fram till den andra diabetessköterskan och berätta nyheten för henne (jag kommer träffa henne idag på flygplatsen, hon kommer från Turkiet till Kiruna idag med samma plan som vi kommer åka med).

Att testa mitt HbA1c har alltid varit en fasa för mig då det alltid visat uselt. Att få ett så grymt resultat som jag fick igår känns helt fantastiskt. Är så otroligt stolt. Det är riktigt STORT!! Det känns inte bara som att en tung sten har lyfts från mina axlar utan det känns som flera.

Något annat som är positivt är mitt blodtryckresultat som jag tog idag. Innan min operation låg jag runt 260/180 mm Hg och nu efter den ligger jag runt 170/130 utan att må dåligt eller få en infarkt (haha låter sjukt att ens skriva det...) Nåja, det får mig i alla fall att hoppas att efter jag gjort min andra operation kanske jag en dag kan ha ett blodtryck som en frisk människa. 
 
Har även varit och tagit bort häftstifterna igår. Det kom  lite var och vätska där men i övrigt såg allt bra ut och ärren kommer bli riktigt fina. Fick rådet att inte bada i tre dagar så klockan 13.00 på måndag är det bara att köra. 
 
 
 
Men men, nu är jag och Bettan på väg. Tidigare när jag varit på charterresor har jag haft med mig en minst 15 -kilo tung väska innehållande minst 20-tal skor. Nu har jag begränsat mig till tre stycken och de allra mest nödvändiga kläderna, går ju ändå till största delen i bikini där ändå.. Så på bilden nedan är alltså min enda packning jag har med mig, allt en tjej behöver för en vecka utomlands. Ha då också i beräkning att halva ryggsäcken är fylld av mediciner... Lång- och korttidsverkande insulin, kanyler, extra Bs - mätare, Libren, propplösande Clopidrogel, epilepsi medicinen Lamotrigin, Resorb,  Alvedon och en blodtrycksmätare -
 Mitt livskit