Lilleboligen v. 20

  
Länge sedan jag skrev här nu, har haft fullt upp, men det ska förbättras. I detta inlägg kommer en liten uppdatering om förra veckan (v. 20)
 
Efter jag slutat jobbet på onsdag följde jag med Bettan upp till Kalles stuga i Björnefjell där jag stannade två nätter. Kortspel, ishockey VM, biltur till Narvik x2 för att köpa räkor, pimpelfiske och självklart  rosévin med jordgubbar stod på agendan. Hur trevligt som helst!  
 
På fredagkväll blev det dock hemfärd då jag hade två nattskift under helgen. Bussen skulle gå 17.50 och som den reko person man är stod man och väntade där 10 minuter innan avgång... Men något var fel. Mycket fel. Tiden gick och det dök aldrig upp någon buss. Jag skrev till Bettan (det var faktiskt hon som sagt att det skulle gå en buss) som i sin tur frågade personalen på hotellet, som då berättade att bussarna slutat gå den 14 maj. Sheisse alltså. Då inföll sig paniken. 

Jag ringde till Victor som befann sig i Kiruna som slängde sig in i bilen och trampade gasen i botten med destination Riksgränsen. Men att ta sig cirka 260 kilometer på knappt två timmar, på en fredagkväll efter en kurvig väg fylld med långtradare och andra sölkorvar, verkade lite för optimistiskt. 

För att komma hem i tid blev vi tvungna att improvisera och Bettan fick utnyttja hennes största tillgång - hennes charm och sexualitet (nej skämt åsido, men hon haffade helt enkelt en norsk gubbe som var på väg till Kiruna med sin husbil, och vips fem minuter senare satt jag i den på väg hemåt.) Tur att det finns snälla människor... Ungefär halvvägs böt jag fordon då vi mötte Victor och jag hann till jobbet i god tid. Det var veckans adrenalinkick.

Konstigt att alla upptåg och konstigheter alltid sker direkt man är omkring Bettan. Det var för sex år sedan (första gången jag träffade Bettsy!!) som det upptäcktes att jag hade skyhögt blodtryck. En slump? Jag tror inte det.  Man behöver inte vara en raketforskare direkt för att förstå att det måste finnas ett samband där!  
 
 
Och så var det såklart en sak till. 
 
Igår var det dags att öka min blodtrycksmedicin igen. Jag fick som vanligt välja mellan att stanna hemma eller åka ner till Umeå. Min läkare var noga med att återigen förklara riskerna - du kan få syrebrist i hjärnanEftersom jag åker till Piteå på måndag (där det är nära till Sunderbysjukhus och även Umeå + att Victor har ledigvecka då) valde jag att göra det själv. Det är sjukt att ett pyttelitet piller, endast 2mg, kan göra att jag får en till stroke. Men hittils har det dock fungerat bra!  Håller tummarna.
 

Stockholm

 
Varit på en långweekend i huvudstaden med Victor och Göran under helgen, riktigt roligt! Skönt att komma iväg bara för en stund från Kiruna, känna av lite värme och grönska! Jag träffade även min lillasyster Kamilla där, det har gått två år sedan sist. Var även två år sedan jag gjorde min första operation, helt otroligt vad tiden går fort!
 
 

Provtagningar

Provtagning provtagning provtagning.
 
Kiruna hälsocentral, Sunderby sjukhus, medicinmottagningen i Kiruna och Umeå. Alla har fått lite blod av mig. Några resultat har kommit - hjärtat har försämrats, njurprover ser bättre ut,  har ev. brist på kortisol, såren på fot & ben som ledit till streptokocker och streptykocker gick bort efter antibiotikakuren, ang. mitt blodsocker är det,  som min läkare i Kiruna uttryckte: "okej om du var 80 år gammal och inte hade många år kvar att leva"
Det kändes. Usch. Men jag vet ju att det måste förbättras, kanske var det just det som behövde sägas. 

De senaste 8 veckorna har varit fram och tillbaka. Nu till veckan väntas mer provtagningar.