Typ 1- diabetes

Igår läste & delade jag en text från Facbook som var skriven av Peter Olsson, även han typ 1 diabetiker. Jag delar sällan inlägg på Facebook, men denna var mitt i prick. Jag har kopierat inlägget så ni kan läsa det själva:

"Jag har sedan den 14 mars 2016 tvingats ta ca 2500 sprutor för att överleva. Utan mina sprutor dör jag. Insulin är ett fantastiskt, livsuppehållande läkemedel men också ett potentiellt mordvapen som kan ta livet av mig vid fel dosering. Att deala med Typ 1 diabetes är en ständig kamp som jag aldrig kan ta ledigt ifrån.
Titt som tätt läser jag om "mirakelkurer" som "gör dig frisk från din diabetes". Ibland får jag till och med små "tips" från folk som "vet bättre". Men om lingon hade gjort mig frisk hade jag flyttat till Norrland och bott bland lingonrisen för länge sedan. Och hade motion gjort mig fri från den här skiten hade jag opererat fast en cykel på arslet, tro mig.
Min poäng; tro inte på allt du läser. Det finns idag inget botemedel mot Typ 1 diabetes. Så jag och många med mig kämpar på, förmodligen livet ut, eller tills ett botemedel upptäcks. Dela om du vill så spräcker vi kanske en fördom eller två 💙" 

---

På skojs skull började räkna på hur många sprutor jag tagit de senaste sju åren - det blev otroliga cirka 15 000. Om jag skulle fortsätta i samma takt tills jag blir 65 skulle det varit över 100 000! Tur att jag nu fått pump som underlättar en hel del.

Om man också räknar på hur många gånger jag stuckit mig i fingret för att kolla blodsockret de senaste sju åren (det ska man göra innan man äter & två timmar efter) skulle det bli cirka 25 000 gånger, har misskött mig lite men ligger dock kring det...  Räknar man ihop det blir det totalt cirka 40 000 stick de senaste sju åren. 

När man ser de siffrorna får man lite av en chock, det är ju helt galet. 

Som Peter Olsson skriver finns det inget botemedel mot typ 1- diabetes. Man kan heller inte "sköta sig" och då inte behöva ta insulin. För mig höjs mitt blodsocker varje gång jag sätter något i munnen (förutom produkter utan några som helst kolhydrater, och det finns det ju inte speciellt många av..) Men även ifall jag endast skulle äta det hade jag behövt insulin - adrenalin, mens, känslor som när man är ledsen, mardrömmar,  sjukdomar som t.ex. förkylning osv höjer också blodsockret. Som typ 1 diabetiker kan man alltså aldrig leva "som en frisk" utan insulin.

Som många diabetiker är jag är extremt trött på alla fördomar om sjukdomen. Idag vet inte forskarna vad det är som gör att människan får diabetes typ 1 (det är absolut inte för att man ätit för mycket socker...) Det finns heller inget botemedel. Visst, forskningen går framåt, men det är en lång väg kvar och jag har fått acceptera att jag troligtvis kommer leva med detta resten av livet. Så enkelt är det.

 
  

Kommentera här: