Vecka 20 - Umeå universitetssjukhus

Var ett tag sedan jag uppdaterade bloggen men det har varit full rulle den senaste tiden. Tänkte skriva nu om hur det gick förra veckan då det var dags att sänka blodtrycket igen.

 

Jag & Bettan tog bussen från Piteå och gick till strokecenter direkt vi kom fram till Umeå. Personalen där hade ordnat att jag skulle få bo på hotell Björken fram till tisdag då jag skulle öka blodtrycksmedicinen och bli inlagd. De tog några prover på mig och sedan fick jag & Bettan fripass  till att göra vad vi ville – vi åkte direkt till IKEA som inte öppnat där allt för länge sedan.

 

På eftermiddagen fick jag träffa en neurolog p.g.a. min epilepsi. Har man någon neurologisk sjukdom i Kiruna måste man åka till Gällivare för att träffa en läkare & eftersom min epilepsiläkare sagt upp sig och fått en tjänst i Sunderbyn har jag blivit tilldelad en ny som jag aldrig har träffat. Även fast det var ett tag sedan jag fick en stor kramp var det skönt att få träffa en läkare som är inriktad på epilepsi. Han är ofta på strokecenter och då han jobbar på avdelningen blir de lättare för han att uppdatera mina andra läkare jag har där och på det sättet ”faller jag inte mellan stolarna” som jag gjort tidigare då det varit så många olika sjukhus inblandade. I år fick jag dock välja – vill jag vara på Umeå universitetssjukhus eller Karolinska i Stockholm? Jag valde Umeå även fast det är krångligare att ta sig dit och dyrare för anhöriga att bo där. Men jag älskar läkaren Ola och receptionisterna Åsa & Maria. Jag verkligen älskar dem. Känner mig trygg till 100 % där, och det är nog det viktigaste. Hur som helst, från neurologen fick jag utskrivet stesolid tabletter som jag kan ta om jag får några absenser. Absenser är när jag blir ”flummig”, inte vet vad jag säger och tappar tråden helt. Det är en förvarning till att jag ska få en stor kramp och tar jag denna tablett kanske jag kan förhindra att få den. Det var länge sedan jag fick en stor kramp men det känns tryggt att få detta utskrivet, har aldrig ens hört om det förut. Yeey.

 

På tisdag blev jag inlagd och började då öka medicinen. Jag har tidigare ätit Candesartan 2 mg, den lägsta dosen de kunde ge mig, och ökade nu till 4 mg/dag. Jag har inte känt något av det, ni förstår inte hur skönt det känns. Varje gång jag ska börja använda, eller nu i mitt fall öka en blodtrycksmedicin får jag en klump i magen. Alla vet att det är farligt men det måste göras. Jag ska ligga på gränsen till att få en hjärninfarkt för att njurarna och hjärtat ska bli bättre. Ola berättade att om en person som gått med det blodtryck jag har under en längre tid skulle börja sänka det skulle organen krascha. Så högt är det.

 

Jag fick också veta att svaret från undersökningen jag gjorde sist hade kommit (den som visar om mina kärl i hjärnan har kapacitet att utvidga sig mer eller ej, ger en förhandsvisning på hur det kommer gå att sänka blodtrycket). Det var en specialist från Linköping som hade granskat bilderna och svaret var inte vad vi hoppats på. Enligt honom är mina kärl utvidgade till max, vilket är negativt, men eftersom det är en så ovanlig undersökning har de skickat bilderna till Tyskland för typ en second opinion eftersom de är mer van att bedöma sådana bilder där.

 

Så jag är skraj. Det är jag. Men hittills har det ju gått bra, som sagt har jag inte haft några domningar och om någon månad ska jag åka ner till Umeå igen för en bedömning om hur vi ska gå vidare med blodtrycket.

 

När jag är inlagd på stroke brukar jag alltid få ett eget rum. Alla rum var dock upptagna nu men istället för att jag skulle få sova bland massa andra inredde personalen deras läkarexpedition (som de inte använder mer) till mig. Dem är så söta. 

 

I övrigt måste jag bara säga vilken mysig stad Umeå är. Det är så man vill flytta hit. Det var så vackert väder när jag & Bettan gick efter strandpromenaden. Staden gör nästan så man känner sig frisk igen. Kanske något att tänka på. 

 

 P.S
På bussen ner till Umeå kom jag & Bettan fram till att vi borde cykla runt Gotland. Och det ska vi nu göra. Jag, Bettan, Victor & Lisa åker den 29/8 till Visby och kommer cykla & bo i tält i två veckor. Kommer bli grymt roligt. Så två veckor efter vi kommer hem från Thailand bär det iväg.
 

 

 

11 maj

 För ett år sedan vid denna tidpunkt, 11/5 - 2015, låg jag på operationsbordet i Tyskland! En av de viktigaste händelserna i mitt liv. Tiden går ruskigt fort.